Utmärkt om Irak av Dick Erixon

Dick Erixon skriver på SVT Opinion om vänsterns hållning i Irakfrågan. Han väljer att citera Nick Cohen i Observer som menar att vänstern inte längre är antifascistisk. Det har jag konstaterat för länge sen. Erixon skriver bra. Han har moralisk ryggrad och reflex, och använder ett rakt språk. Jag gillar det. Artikeln hittar du här.

Även Sverige saknar engagemang i Irak. Vår ambassad är stängd, nu är också lokalerna avyttrade. I norra delen där det är lugnt skulle Sverige kunna göra massor av business, skapa produktion (vilket skulle dämpa den höga inflationen och gynna alla som bor där) och skapa mängder av nya kontaktytor. Men så sker inte. Jag skrev en riksdagsmotion om att öppna ett konsulat i Erbil/Hewler i kurdiska regionen. Men detta kommer förmodligen inte att ske eftersom ambassaden i Bagdad är stängd. ”Det vore som att ett land skulle ha en beskickning i Göteborg, men inte i Stockholm”, som en UD-tjänsteman uttryckte det. Häri ligger ett problem. Om Sverige använder inställningen att alla våra förbindelser till Irak ska ske via Bagdad så kommer vi de facto inte göra särskilt mycket så länge Bagdad är ett slagfält.

Det finns fler dimensioner på Irakkriget. Framför allt handlar det om att förstå hur stater som Irak är koloniala konstruktioner i grunden, uppbyggda under 1930-talet med inspiration från dåtidens dominerande läror på vår kontinent. Precis som Jugoslavien föll samman håller Irak på att göra det. Ingen utländsk styrka kan skapa lugn och stabilitet utan att ha som ingångsvärde att Irak inte kan vara en centralstyrd enhetsstat.