Löjligt om Sverigedemokraterna

Aftonbladets ledarsida går till storms mot DN:s ledarredaktör Niklas Ekdal för följande rader i hans krönika i söndags:

Sverigedemokraterna är i allt väsentligt ett vänsterparti, med sina välfärdslöften till pensionärer, sin folkhemsgemenskap och sitt försvar av nationell särart mot globaliseringens dynamik.

Aftonbladet, i det här fallet ledarskribenten Åsa Petersen, menar att Ekdal "gjort Sverigedemokraterna rumsrena" och att DN "gått över anständighetens gräns".

My God!

Problemet för många sossar är att de resonerar precis som Aftonbladets ledarsida gör. De uppfattar allt rasistiskt, kränkande, korkat, dumt och eländigt som per automatik höger. I denna världsbild står socialdemokratin för det varma och snälla, vänster är synonymt med att vara progressiv och facket står på de svagas sida.

Det är en platt, endimensionell syn på samhälle och politik. Det handlar om ett krampaktigt sprattlande för att rädda begreppet vänster från att befläckas med den verklighet som de flesta människor utanför Aftonbladets ledarredaktion idag ser.

Sverigedemokraterna har idag en politisk agenda som framstår som mer vänsterinriktad. Inte frihetligt socialistisk och inte miljöpartistisk, inte hbtq-flummig - utan snarare en agenda som kan attrahera väljare som traditionellt röstar s och v, och som när en uppfattning av Sverige och folkhemmet som något som har monterats ned, som inte längre är vad det har varit och som sålts ut av politiker, företagsledare och byråkrater i Bryssel. De är bland annat dem som Bim Clinell benämnde "de hunsade" i hennes lysande reportagebok om Front National i Frankrike.

Sverigedemokraterna är inte ett traditionellt vänsterparti, och inte ett traditionellt högerparti heller. Det är ett parti som grundats av en krets personer som hade en enda sak gemensamt: de stod på motsatt sida om demokratin. Här har Petersen rätt. Sverigedemokraterna grundades inte som en reaktion mot en misslyckad politik i Sverige - de grundades av personer som under många år engagerat sig mot demokrati.

Sverigedemokraterna har idag kastat den grövsta rasistiska retoriken och de mest rasistiska medlemmarna överbord. De har uteslutits på löpande band. Partiet har fortfarande ett arv att brottas med, partiet bygger sin politik och retorik på främlingsfientlig grund och är att betrakta därefter.

Men det betyder inte att partiet inte har gemensamma drag med delar av vänstern idag. Tvärtom är det ett faktum att delar av socialdemokratin, fackföreningsrörelsen och vänsterpartiet hyser samma uppfattning som Sverigedemokraterna gör - om ett folkhem som inte finns längre, om ett marknadsliberalt svek mot folket, om ett EU-medlemskap som är en dolkstöt mot den svenska modellen, om en globalisering som gör svenskar arbetslösa, om en arbetskraftsinvandring som drabbar svenska arbetare, om en världsordning där Sverige inte står starkt, om en finanspolitik som flyttar pengar utomlands och där en allt större del av vårt näringsliv är utlandsägt. Det är en kritik mot kapital, koncerner och konkurrens.

Expo Väst gjorde en granskning efter valet 2002 i tre västsvenska kommuner (man kan nog få den skickad om man kontaktar Expo). Reslutatet var tydligt. SD:s starka valdistrikt kännetecknades av lägre utbildningsnivå än snittet i kommunen, hyresrätten var majoritetsboende, inkomst från arbete och kapital var lägre än kommungenomsnittet och områdena hade traditionellt s-v-majoritet.

Däremot tycktes andelen invandrare i området vara mindre relevant. Om det stämmer mer genomgående och inte bara i dessa områden, så vittnar det om att det är väljarnas egen situation snarare än andelen invandrare i området som främst avgör om folk röstar på ett främlingsfientligt parti. I så fall kanske man ska fundera på hur SD:s väljare uppfattar Sverige och sin egen situation, och vad man kan göra åt det. Min uppfattning är att ett parti som Sverigedemokraterna inte enbart vinner väljare på sitt invandrarförakt idag, snarare samlar de en väljargrupp som länge stått utanför politiken eller som röstat på traditionellt starka löntagarpartier men ser sig svikna av dessa. I praktiken främst missnöjda sossar.

Det är samma trend som i övriga Europa i så fall. Dansk folkeparti och Fremskrittspartiet har vunnit många sosseväljare i Danmark och Norge. Samma sak med Le Pen som banade vägen för Chirac och därefter Sarkozy. Alleanza Nazionale och Fpö likaså, liksom Vlaams Belang. De har en sak gemensamt - de vinner alla väljare från traditionellt starka löntagarpartier.

Jag tror att skon klämmer här någonstans hos Aftonbladets ledarsida. Man är orolig för att Sverigedemokraterna kommer att vinna socialdemokratiska väljare i nästa val. För att bidra till att så inte blir fallet gör man allt för att definiera Sverigedemokraterna som ett högerparti för att vänsterväljare inte ska rösta på dem. Den strategin är i så fall plan B, något som man ägnar sig åt när man inte klarat av att frysa ut partiet från debatten.

De väljare som socialdemokratin och facket en gång talade med har man sedan länge övergett. Många av dem röstade på alliansen i hopp om en ny politik för jobb och rättvisa. Men många andra skulle kunna rösta på Sverigedemokraterna. Jag tror det är precis detta Petersen är rädd för.

Då är det enklare att hoppa på Niklas Ekdal än att föra en dialog med SD:s blivande väljare. Men det borde vara tvärtom. Om Aftonbladets ledarsida funderar på vad de har gemensamt med missnöjda sosseväljare som kan gå till Åkesson, så kommer de snabbt upptäcka att det gemensamma är just Aftonbladet. Alla läser Aftonbladet, på jobbet, på vägen hem eller på nätet. Aftonbladet når flera miljoner människor varje dag. Framgången har man nått eftersom tidningen inte talar över folks huvuuden, och tack vare extremt skicklig marknadsföring.

Men Aftonbladets ledarsida kommer inte kunna kommunicera med de här väljarna. Anledningen är att de hellre sätter rasiststämpeln i ansiktet på dem än skriver till dem och för dem. En annan orsak är att ledarsidan och kultursidan i Aftonbladet är de mest ofolkliga inrättningar tidningen har - kultursidan bedriver nåt eget krig mot västvärlden och ledarsidan ägnar sig mest åt att hoppa på Jan Björklund för att han vill ha mer arbetsro i skolan.

Använd ledarsidan till att göra något bättre än att hoppa på Niklas Ekdal.

Läs även andra intressanta åsikter om sverigedemokraterna, aftonbladet, dn, socialdemokraterna, rasism, ekdal