Min vän Isabel Sommerfeld sliter och kämpar för att uppmärksamma situationen i Belarus (Vitryssland) och stödja demokratirörelsen där. Hon gör ett oerhört viktigt jobb i detta.
Jag förstår hennes frustration över okunskapen i Sverige när hon skriver om en artikel hon försökte få publicerad i en studenttidning:
Okunskapen om Belarus är mer utbredd än jag trodde. Det är när chefredaktören för en av Sveriges största studenttidningar tar emot en artikel jag skrivit om Belarus, som jag inser hur skrämmande lite folk verkligen känner till. Redaktören skickar tillbaka en reviderad version där hon tagit bort ordet ”diktator” eftersom landet ”utåt sett” enligt henne inte kan ses som en diktatur. I all hast och frustration påbörjar jag kanske en onödig, men för mig viktig diskussion. Hon anser inte att landet uppfyller kriterierna för diktatur. När hon dessutom googlat och sökt i media kan hon inte alls se att man i media kallar president Lukasjenko för diktator. Jag blev oerhört leds över situationen. Att ens behöva diskutera om ordet diktator ska stå med eller ej, när artikeln handlar om hur studenter sparkas från sina studier på grund av sina politiska åsikter, och när en ung kille i min ålder precis berättat om hur KGB (säkerhetspolisens namn än i dag) dundrade in i hans lägenhet mitt i natten efter att han tidigare under dagen demonstrerat med plakat för frihet.Läs mer på infobelarus.nu





